Fem veckor ❤️

Nu börjar rutinerna komma på plats och verkligheten börjar komma tillbaka. Otroligt vilken skillnad det är första och andra gången. Det är få måsten,ska och oro utan mer gilla läget och lugn! Självklart är det aldrig helt rosenskimrande att anpassa sig till en ny vardag men jag tror att tacksamheten efter allt vi gått igenom har gjort det nästintill perfekt. Jag älskar mina barn så otroligt ❤️ Det selektiva minnet gällande förlossningen och tiden efter har slagit till. Från att ha en realistisk syn så är det nu endast fantastiskt och gjorde knappt ont. Otroligt fantastiskt fenomen och tyvärr något som förstärker moderskapsmyten. Iallafall så har jag gått från ”det räcker med två” till ”ska vi inte ha tre ändå?”. Får se vad jag tycker om ett par månader.

Förlossningen var kanske inte mitt drömscenario men ändå är jag väldigt nöjd med den. Intensiva 2 min mellanrum värkar från vattenavgång. M.a.o inte nån latensfas som man hör att andra har utan mer pang på. Sen gick det undan med en längre utdrivningsfas. Fantastiska barnmorskor och fantastisk man ❤️ Vid första förlossningen gillade jag inte barnmorskorna och min man och jag kanske inte var på topp med varann. Jag kände mig inte lyssnad på av nån och fick sparsamt med information. Min psykolog berättade att det ofta är bemötandet som spelar roll i hur man upplever sin förlossning och jag är benägen att hålla med! Så här i efterhand så har jag nog äntligen accepterat min första förlossning. Jag insåg att det inte är så otroligt fantastiskt med vaginal förlossning som jag trodde och alla pratar om. Det var lika fantastiskt med ett kejsarsnitt. Det var samma känslor och nej det är ingen skillnad i att få upp sitt barn på bröstet oavsett om det var vaginallt eller kejsarsnitt. Jag kan inte säga att jag föredrar någon av sätten eller vad jag skulle vilja om det blev en tredje. 

Efteråt iallafall så var det skiftbyte och de barnmorskorna var kanske inte lika bra.. Jag kunde inte kissa och jag fick kateter. Vid varje försök att ta bort den var pressen för stor så jag kunde inte kissa och därmed sattes en ny. Sju dagar senare fick jag remiss till uroterapeuten för självtappning och vips var problemet borta. Första veckan fick vi även influensa så alla förutom bebis låg däckade. Innan förlossningen var jag orolig för att måendet under förlossningen skulle leda till förlossningsdepression. Den första veckan när det kändes som tuffast så tänkte jag att om jag tar mig genom detta utan att falla så är det lugnt!  Och det är lugnt! Det var som att vakna upp från den stund att liten kom ut. Jag hade inte förväntat mig att det skulle vara som att vända blad. Jag känner mig glad igen!

Har haft avslutningssamtal med psykologen. Hon bekräftade att det är som att hela jag är lättare och att jag faktiskt gjorde ett stort jobb innan för att ta mig tillbaka. Med andra ord var det inte bara nåt som hände även om det kanske känns så. Jag är tacksam för att jag tog emot hjälp och jag kan bara råda alla andra som befinner sig i samma situation att faktiskt be om hjälp. Ensam är inte alltid stark ❤️