Backspegeln

Det är snart två år sedan mattan rycktes undan. Det har varit en berg och dalbana utan dess like och det har förändrat mig. Under en period så hade jag så svårt att se framåt och allt kretsade kring att få ett syskon. Jag förstod inte hur det skulle vara möjligt för det onda att gå över. Jag har varit tom och jag har gråtit. Men som med allt som händer som förändrar och är svårt så kommer det en dag då det är i backspegeln. Ibland tar det tid men det börjar göra mindre ont och finnas i periferin. Man tror det inte då men man vet det nånstans därinne att livet går vidare, aldrig blir som man tror och man överlever ❤️

Snedtänder på hormoner 😂

Det här måste vara det bästa jag läst på länge. Meningen som verkligen beskriver mitt mående ibland just nu: snedtänder på amningshormoner 😂😂😂

http://mama.nu/kronikor/cecilia-chrapkowska-det-finns-manga-satt-att-gora-ratt-som-foralder-att-vara-fordomande-ar-inte-ett-av-dem/

Tiden går läskigt fort

Tiden bara flyger iväg och jag vill inte ens fundera på om det kommer att gå så här fort resten av livet. Det är bra, riktigt bra faktiskt. Jag inser att jag är känslig för hormoner och det kommer lite svackor ibland. Men jag njuter av mina barn, en fantastisk lillebror och lika fantastisk storebror❤️ det är fantastiskt att se hur de älskar varandra och hur mycket jag älskar mina barn. Jag försöker känna mig nöjd över mig själv och att jag är good enough. Livet är inte alltid fantastiskt varje sekund men jag är tacksam. Allt jag gått igenom de senaste åren känns avlägsna och det känns som allt var menat att hända för att det skulle ta mig hit. Lite mer ödmjuk för livets vägar och att min lilla perfekta son skulle komma till oss, just han som var menad för oss.