Nytt graviditetstest inköpt..

Varit och hälsat på en äldre släkting några dagar. Mycket trevligt men varje gång vi skilj åt så finns alltid tanken att det här kan vara sista gången.. Livets gång men det känns i hjärtat.

Mensen lyser fortfarande med sin frånvaro men graviditetstecken gör det likaså. Haft lite ömma bröst men eftersom det brukar synas på bröstvårtorna så fort jag har graviditetshormoner så gissar jag på att det snarare beror på attmensen är på ingång. Funderar på om det är flagyl-vagitoriernas fel att mensen är sen? I vilket fall köpte jag ett graviditetstest som jag ska ta när jag kommer hem. Även om jag känner mig rätt säker så känner jag att tankarna och funderingarna tar för mkt energi så det är bättre att helt utesluta. Det är inte längre sådär pirrande positivt när tankarna om att det finns en liten chans för graviditet.. Det är nån konstig känsla som jag inte riktigt kan sätta ord på men det är en känsla där tårarna är nära.. Känsligheten är väl det enda som talar för att det ska vara en graviditet.. Vi får se helt enkelt..

Midsommar och falska förhoppningar

Underbart med midsommar och i eftermiddag väntar dans runt stången och god mat!

Vid varje graviditet har jag haft starka symptom innan mens varför jag är fullkomligt övertygad om att jag inte är det denna månad. MEN som vanligt innan mens så börjar tankarna snurra och man känner efter och letar symptom. Början på mensvärk blir i huvudet till mollvärk. Klämmande på brösten för att kolla om de kanske blivit större och därefter en tanke är de kanske ömma? Nedräknande av dagar och googlande. Otroligt frustrerande att vara så motsägelsefull i huvudet men det är väl bebisverkstadens baksida. Jag satt nyligen och funderade på vad som är värst; att få missfall eller att gå månader utan att bli gravid. Jag tror nog att det är att försöka utan att bli gravid, det tär på ett annat sätt. Nu har det inte gått över året innan någon av graviditeterna så vi hamnar inom normalspektumet även om det varit tufft. Tänker på de som går år efter år och försöker och undrar hur de orkar och håller ihop.. 

Välkommen helgen!!

Äntligen efterlängtad helg och efter en lång gårdag så unnar jag mig att sluta tidigt idag. Håller hoppet om vädret fortfarande så det blir torra små grodorna imorgon. 

För övrigt så känner jag mig inte minsta gravid och vagitorierna var inte att rekommendera över gelén men förhoppningsvis hjälper det och att det går bättre nästa månad!

Stamkund på kvinnokliniken

Det börjar kännas sådär att ha högkostnadskort och vara tjenis med receptionen på kvinnokliniken. I väntrummet satt jag och funderade på hur många personer som sett mina personliga delar detta år.. För många kom jag fram till.  Konstaterad VB iallafall (börjar bli vardag så jag kör lite förkortningar haha) och vagitorier utskrivna denna gång. Vet inte skillnaden med förra gången var det nån spruta med gelé man fick trycka in. Vagitorier kändes bättre. Inser nu hur obekvämt det känns att skriva om sånt här fastän det som sagt börjar bli vardag och jag inte direkt är ensam om problemet. Tack och lov för modern sjukvård och professionell sjukvårdspersonal  iallafall!!

Återfall i bakteriell vaginos och värme

Fantastiskt att värmen äntligen kommit och mindre fantastiskt att jag verkar ha fått återfall i bakteriell vaginos. Det är ju tydligen vanligt att det krävs flera behandlingar innan det försvinner. Det är också tydligen vanligt att man får det när pH-balansen ruckats pga missfall.. Tur i oturen iallafall att symptomen har varit tydliga eftersom det ärmöjligt att gå med det ett tag utan att vara medveten om det. Oavsett känns det ofräscht och eftersom det kan påverka möjligheterna till graviditet så ringde jag och tjatade till mig en tid på måndag trots att det knappt fanns tider på kvinnokliniken. Skönt att få det ur vägen så att det kanske blir en graviditet nästa ägglossning istället! Jag får jobba på min bränna istället för att räkna dagar denna månad, heja sommaren!

Gravidsnack i lunchrummet

Idag på lunchen var det gravidsnack och bebisnamn på tapeten i lunchrummet. En väldigt nygravid kollega pratade om olika bebisnamn och vad hon läst i olika föräldratidningar. Eftersom jag satt mig innan jag hörde samtalsämnet slängde jag i mig maten och surfade frenetiskt på telefonen för att slippa höra. Det gör mig inte ledsen längre utan mer provocerar. Vet inte om jag provoceras mest av att det är en tjej som blev på smällen första nuppningen utan att känna killen egentligen, om det är snacket i sig eller bara min egen bitterhet. Nu när jag skriver lutar jag ovilligt mot att det kanske är det sistnämnda.. 

Jag reflekterade aldrig över det här med gravidsnack i lunchrummet innan den här berg och dalbanan. Hur känsligt det är eftersom man inte vet vad andra har i bagaget men samtidigt så ska man ju få glädjas för sin graviditet.  Klart iallafall är att oddsen för att det inte bara var jag som var obekväm är rätt låga. När man börjar prata om det (vilket definitivt måste räknas till tabuämnen i lunchrummet) så är det många som haft svårigheter med att bli och bibehålla graviditeter och även fått ta till hjälp. Det är iallafall värt att tänka på i lunchrummet och jag vet att jag kommer att vara mer respektfull om det blir flera graviditeter..

Förhoppningar, tröttsamhet & glass

Jag har fått för mig att jag kommer bli gravid den här månaden. Verkligen från ingenstans och eftersom jag inte riktigt tror på det där med att kunna förutsäga sånt så blir jag mest arg på mig själv eftersom jag kommer att bli besviken. Tröttsamt och nästan så att man tror man blivit lite koko.. 

Annars så väntar kag på sommaren fortfarande.. snart mitten av juni och solen lyser med sin frånvaro.. I helgen blir det glasscafé-premiär iallafall! Även om det så regnar! 

Nytt jobb kanske..

Med åren så har jag lärt mig att det är få saker som blir helt som man tänkt och att det inte är lätt att planera sitt liv. Hela den här barn-bergochdalbanan har gjort att jag lärt mig mycket om mig själv och mitt sätt att fungera. När jag inte känner mig bekväm med min situation så försöker jag förändra det jag själv har makt över. Just nu trivs jag inte på mitt jobb och ser inte em framtid där. Jag har aldrig haft svårt att få nytt jobb så teoretisk så skulle jag kunna hitta nytt jobb nu.. En del av mig resonerar dock så att det är bättre att sitta still i båten ifall vi blir gravida igen.. En annan del av mig känner mig frustrerad då jag inte vill att mitt liv ska stå still för något som eventuellt kan ske och att jag ska må piss under tiden.. Jag förstår att det kan se ut som ett angenämt problem men risken att bli utbränd är reel om jag är kvar för länge där jag är.. Går sådär för mig att vara tacksam för vad jag har..